Scannie

Den 13:e Oktober på morgon hände det!
Jag blev stolt pappa för andra gången och det blev en liten flicka nu med :-)
Hela familjen mår bra och allt var över på 4 timmar till min frus stora glädje. Det gör tydligen ont som fan och som kille kan man ju inte riktigt förstå hur ont. Samtidigt kan man som kvinna heller inte förstå hur det är att vara man och stå brevid. Det gäller inte bara förlossningen utan både lång tid innan och långt efter.

Har man inte barn själv så är det så fruktansvärt svårt att förklara vad som händer och hur det känns.
Jag har försökt att förklara många gånger till kompisar som går och väntar på att bli föräldrar för första gången men just då förstår dom inte. Dom lyssnar och säger sig förstå men jag vet att dom omöjligt kan göra det. Däremot har samtliga i efterhand kommit till mig och sagt att dom förstod vad jag menade den där gången när jag förklarade. Barn och förlossning och allt det där MÅSTE upplevas! Hur gärna jag än vill och hur väl jag än beskriver det så kommer det aldrig någonsin bli i närheten av hur det är på riktigt.

Sista dagen på gamla jobbet igår och mina kollegor hade samlat ihop lite pengar till en avskedspresent.
Jag måste säga att jag blev väldigt glad och lite överaskad.
Eftersom jag sa upp mig efter bara 10 månader och allmänt kände mig som en svikare (det fanns stora förhoppningar på mig och det kostade dessutom en del) så förväntade jag mig snarare en flaska Queen Margot och en Statesman.

Nu fick jag båda dessa skönheterna: 

   

Tack så mycket!!!

Något att tänka på i dessa turbulenta tider
 
Om man köpte Ericsson aktier för 100 000 kronor för 3 år sedan så är de värda kring 4 600 kronor i dag.
Om man istället köpte Telecom, till exempel Song Networks, för 100 000 kronor så har man idag kvar 791 kronor.
Om man var klok och för 3 år sedan gick på bolaget och köpte starköl för 100 000 kronor, drack ur dem, hade trevligt och idag går och pantar tomflaskorna så får man 6 741 kronor.
Det är därför grabbarna på torget i centrum kallas för A-laget!

Sista dagen på jobbet imorgon innan det är dax att byta arbetsgivare.
Jag trodde att det skulle kännas mer än det gör men i ärlighetens namn känner jag inte mycket alls.
Visst är det en sorts trivsam familjeanda som sitter i väggarna i företaget men jag tror samtidigt att det är just det som gör att jag vill bort. Ett lite mindre företag som ingår i en stor koncern men drivs som ett familjeföretag, där folk är nöjda och där man jobbar som man alltid har gjort. God kamratskap men med lite för lite företagsamhet liksom.

Nu skall jag tillbaka igen till P där jag kom ifrån en kall December dag för knappt ett år sedan.
Ett stort globalt företag som egentligen mest består av vinnarskallar som alla är beredda på att köra över varandra för att komma först. Nåja så farligt är det kanske inte men det känns mer balanserat och drivande och det är definitivt inte ett ställe man blir kvar på om man inte vill utveckla sig själv och företaget. Fattar du inte det själv så kommer din chef tala om det för dig. Jag tror jag behöver det för att pusha mig själv och inte bli bekväm och tillbakalutad. 

Skillnaden mellan hur det kändes då jag slutade för 10 månader sedan och hur det känns idag är enorm.
Visst såg jag fram emot att börja på företag L då men innerst inne ville jag nog inte sluta på företaget P.
Den dagen jag slutade tog jag inte riktigt bra. Faktum är att jag grät som ett litet barn den dagen och nu känner jag inget alls när det är dax att sluta på företag L.

Visst är det uppenbart att jag gjorde fel den gången som bytte. Idag har jag lite svårt att se varför jag gjorde det men jag tror jag skall sluta att analysera det mer. Nu är det ju tillrättat och tack och lov var det ju företaget P som ringde upp mig i Augusti och ville ha mig tillbaka. Det ville ju jag med så allt blev klart på mindre än en vecka.  

Det som ändå skrämmer mig lite nu men som samtidigt är en stor stor utmaning är alla förväntningarna jag har på mig. Har fått höra en hel del om hur saker inte funkat det sista året sen jag slutade. Nu gäller det att visa att jag kan styra upp det igen och infria förväntningarna. Nu kommer jag iof tillbaka i en annan roll än tidigare men förhoppningarna finns ju där från båda håll. Tävlingsmänniska som jag är ända in i benmärgen så antar jag utmaningen.
Jag hoppas bara att jag denna gången hittar en lite sundare balans mellan jobb och familj/fritid så att det funkar bättre på alla plan denna gången.

Nya och nya. Det låter precis som att jag redan har flera men faktum är att detta är den första.
Mer kommer.....