Livet är orättvist!
Hon har varit blek, irriterad och fåordig.
Jag tog ett långt snack med henne förra tisdagen.
Det var första gången hon riktigt tog sig tid att snacka.
Visade sig att det var dubbla budskap och dålig ledning på hennes avdelning.
Antal arbetstimmar i veckan var runt 60 och det kände jag ju igen från förra gången jag var där och jobbade. Då satt jag som direkt kollega till henne och det var tydligen ännu värre nu.
Detta har pågått i 4 år nu för hennes del och trots detta ser ingen vad som händer.
Efter två dagar på resande fot kom jag tillbaka på kontoret på fredagen.
Då möttes jag av beskedet att hon var sjukskriven och hade gått i väggen. Stackars sate!
Nu hoppas jag att folk får upp ögonen och att någon gör något åt det!
Tänk er för allihopa innan ni kommer så långt.
Det var lite skumt
Tillbaka på gamla jobbet igen och allt är precis som det var för ett år sedan då jag slutade.
Gick in via receptionen eftersom jag förväntade att jag i vanlig ordning skulle anmäla mig där.
Tji fick jag. Jag möttes istället av ett "Hej, välkommen tillbaka" och fick ett id-kort i handen.
Det var bara atta lumma vidare in i hissen och upp till 3:e våningen. Efter att ha passerat alla låsta dörrar i detta fort knox kom jag fram där jag vet att vår avdelning är placerad. Gamla vänner men även en del nya ansikten mötte mig där. Efter ett litet kramkalas var det bara att leta efter mitt nya skrivbord. Min chef var inte ens på plats så det var bara att hitta rätt,plats slå igång datorn och börja jobba.
Det var en väldigt märklig känsla! Lite som att tiden har stått still.
Det förväntades att jag skulle vara självgående från första minuten och att jag inte glömt ett smack på det året jag varit borta. Nu kom jag ju dessutom tillbaka i en ny position så jag hade nog förväntat mig lite mer introduktion och mjukstart än det blev.
Nåja, så här efter första månaden så har det gått helt ok ändå.
Jag börjar bli varm i kläderna och nu börjar det snart bli dax att prestera.
Visst är det gott att få komma tillbaka , få fina vilkor etc men nu vet man varför.....
Var varannan man möter verkar gå omkring i tron om att alla problem löser sig. Jag har ju startat!
Det är inte en liten press det men jag skiter i vilket. Jag kan bara göra vad jag kan och inget mer.
