Scannie

Sista dagen på jobbet imorgon innan det är dax att byta arbetsgivare.
Jag trodde att det skulle kännas mer än det gör men i ärlighetens namn känner jag inte mycket alls.
Visst är det en sorts trivsam familjeanda som sitter i väggarna i företaget men jag tror samtidigt att det är just det som gör att jag vill bort. Ett lite mindre företag som ingår i en stor koncern men drivs som ett familjeföretag, där folk är nöjda och där man jobbar som man alltid har gjort. God kamratskap men med lite för lite företagsamhet liksom.

Nu skall jag tillbaka igen till P där jag kom ifrån en kall December dag för knappt ett år sedan.
Ett stort globalt företag som egentligen mest består av vinnarskallar som alla är beredda på att köra över varandra för att komma först. Nåja så farligt är det kanske inte men det känns mer balanserat och drivande och det är definitivt inte ett ställe man blir kvar på om man inte vill utveckla sig själv och företaget. Fattar du inte det själv så kommer din chef tala om det för dig. Jag tror jag behöver det för att pusha mig själv och inte bli bekväm och tillbakalutad. 

Skillnaden mellan hur det kändes då jag slutade för 10 månader sedan och hur det känns idag är enorm.
Visst såg jag fram emot att börja på företag L då men innerst inne ville jag nog inte sluta på företaget P.
Den dagen jag slutade tog jag inte riktigt bra. Faktum är att jag grät som ett litet barn den dagen och nu känner jag inget alls när det är dax att sluta på företag L.

Visst är det uppenbart att jag gjorde fel den gången som bytte. Idag har jag lite svårt att se varför jag gjorde det men jag tror jag skall sluta att analysera det mer. Nu är det ju tillrättat och tack och lov var det ju företaget P som ringde upp mig i Augusti och ville ha mig tillbaka. Det ville ju jag med så allt blev klart på mindre än en vecka.  

Det som ändå skrämmer mig lite nu men som samtidigt är en stor stor utmaning är alla förväntningarna jag har på mig. Har fått höra en hel del om hur saker inte funkat det sista året sen jag slutade. Nu gäller det att visa att jag kan styra upp det igen och infria förväntningarna. Nu kommer jag iof tillbaka i en annan roll än tidigare men förhoppningarna finns ju där från båda håll. Tävlingsmänniska som jag är ända in i benmärgen så antar jag utmaningen.
Jag hoppas bara att jag denna gången hittar en lite sundare balans mellan jobb och familj/fritid så att det funkar bättre på alla plan denna gången.