Scannie

Livet är hårt. Det är väl iof ingen som har sagt något annat än det men nu börjar det bli en aning motigt måste jag säga.
Folk som känner mig vet att allt liksom bara funkat och på något sätt alltid löst sig för mig, framförallt på jobbfronten.
Sista tiden har uppförsbacken bara blivit brantare och brantare. Förvisso är det ingen överaskning att det skulle komma till den punkten någon gång men man ser det allt som oftast försent. Min karriär är väl på gränsen för vad som är möjligt egentligen och nu har sanningen förmodligen kommit ifatt mig.

För er som inte vet vad jag snackar om kommer här en kort resumè.

Jag gillade aldrig skolan. Tvärtom så var jag där så lite som möjligt vilket resulterade i relativt låga betyg när jag gick ut gymnasiet. Det var inte svindåligt men tillräckligt dåligt för att göra det svårt att komma vidare på högskolor och universitet. Resultatet var att jag istället började jobba och skaffade mig erfarenhet på den vägen. Det ena ledde till det andra och jag arbetade mig faktiskt upp från ett jobb som tvättmaskinsreperatör till det jag är idag, Nordisk segment chef i ett stort internationellt företag. Det tog mig 5 olika arbetsgivare, 7 olika positioner och drygt 12 år för att ta mig hit.
Hela tiden har jag gått "uppåt" och stilla undrat för mig själv när jag skall slå i taket. Det har jag nog gjort nu dessvärre.

Jag har bara varit i min nuvarande tjänst i knappt 4 månader. Jag är en återvändare och har arbetat för förteget tidigare fast i en annan position. Efter en utflykt på drygt ett år är jag med andra ord tillbaka fast med helt nya förutsättningar.
 
Under den korta tiden sen jag kom tillbaka så har jag fått byta chef. Det är med andra ord inte min nuvarande chef som anställde mig utan han fick dessvärre en spark i röven som julklapp.
Med en ny chef kommer nya krav och i princip så upphör allt gammalt att gälla.

Min nuvarande chef och jag delar inte alls samma syn på vad min tjänst egentligen innebär.
Med det menar jag inte alls att han har fel utan troligen är det så att chefen som anställde mig för knappt ett halvår sedan inte riktigt hade samma mål och uppfattning som min nuvarande,
När nu verkligheten kommit ifatt så kan man förenklat säga att jag blev anställd på gamla meriter till en tjänst som ingen riktigt visste vad den var till för. Det var en tjänst som succesivt skulle utvecklas och som jag lite själv skulle kunna styra över.

Min nya chef kommer från företagets moderland och är således inte Svensk eller ens Nordisk.
Det finns en del kulturella skillnader och det finns även en hel del saker som kommit upp till ytan på grund av det.
Killen har jobbat i mer än 15 år på huvudkontoret i olika befattningar och kan företaget utan och innan. Han har sin bestämda uppfattning om hur saker skall funka och det skall gudarna veta att det var inte under dessa premisser som finns i hans värld som jag blev anställd utifrån.

Detta betyder att på de sista 6-8 veckorna så har min värld blivit upp och ner vänd totalt.
Inget av det gamla gäller längre och både kravbilden och arbetsbeskrivningen har blivit förändrad.
Inte så att den har blivit totalt omskriven men små förändringar som tillsammans med min nya chefs sätt att tolka detta på gjort situationen mer eller mindre omöjlig för mig. 

Jag har gått omkring och varit frustrerad, många av mina kollegor likadant.
På något sätt så har jag väntat mig just det som hände idag och jag vet att jag inte kommer bli den enda som blir berörd.
Faktum är att jag för första gången sedan min nye chef började faktiskt kände en förståelse för varandras situation. Han har krav på sig och en viss uppfattning om hur saker skall göras för att nå dit. Han förstod min frustration och hade sett styrkor i mig som inte passade in i mitt nuvarande jobb.

Det som hände var att det var tid för utvecklingsamtal idag och efter ett två timmar långt möte så var vi helt överens om att jag inte skall ha den tjänsten jag har. Det gagnar inte mig och inte heller honom eller företaget då jag helt enkelt inte vill, kan eller är kvalificerad för den "Nya" tjänsten som det blev efter att han började.
Läget skulle säkert vara annorlunda om chefen som anställde mig var kvar.
Det var min chef även förra gången jag arbetade här och vi kände varandra väl.
Nu är det inte så och det kanske blir ett lyckoskott för alla. Låt oss i alla fall hoppas det! 

Mina styrkor, erfarenheter och kunkaper kommer bättre till pass i andra typer av jobb och faktum är att jag håller med honom till fullo. Det var vad vi kom fram till idag.
Nu skall vi gemensamt se om det finns utrymme för att ge mig en annan tjänst. Ett av förslagen som finns uppe nu är att jag återgår till något som närmast liknar det jag gjorde förra gången jag jobbade här och det skulle jag faktiskt inte alls ha något emot. Skillnaderna är inte så stora egentligen. Som produktchef är du mer operativ och konkret och inte så abstrakt och flummig som krävs för en segmentchef. Det är mer mig liksom.  Problemet är att ingen så+dan tjänst finns ledig.....än. Det var så han uttryckte sig och jag känner lite för mina kollegor som sitter i den båten när han väl sätter igång och roddar där.

Det finns naturligtvis flera andra möjligheter i ett stort företag och vi får väl helt enkelt se vad som händer. Just nu känns det ändå förhållandevis bra. Vi jobbar på en lösning som gangnar oss alla och det uppskattar jag enormt. Alternativet skulle ju kunna vara att man går omkring och sliter, inte trivs, vilket på sikt skapat ännu mer frustration och som i så fall kan påverka arbetet ännu mer och säkert heller inte underlätta privatlivet. Man skall ju tycka om att gå till jobb och den glädjen känner jag bar delvis för tillfället. Till sist skulle det ändå sluta med en katastrof där man kanske blir ovänner etc. om det skulle få fortsätta som det funkat nu. Ingen hade tjänat på en sådan utveckling.

Det är bara att bryta ihop och komma igen!
Även om jag tycker att det är lite tungt att inse att jag nu mer eller mindre nått min begränsning så är jag enormt trygg med vad jag har i bagaget. Skulle vi mot förmodan inte hitta en lösning så har jag en CV som helt säkert är intressant för många andra arbeten och arbetsgivare.

Men vad fan. Här kan jag inte sitta och gnälla.
Inte heller är det lönt att gräva ner sig i det.

Nu tar jag en virre och sover på saken!

SKÅL!